Fragrances SWATCH

En blogg som i huvudsak handlar om livet med assistanshunden Swatch men också om vardagen med SMA. En blogg med glädje, frustation, ilska, lycka och allt däremellan.

Muskellös

Kategori: Allmänt

Det finns en fråga. En fråga som låter så enkel. Men är så svår. En fråga som har tappat sin betydelse. Som oftast ställs i all välmening. Som ofta ställs som en artighetsfras. Det är frågan vi alla ställer ofta. Dagligen. Flera gånger. Frågan, hur mår du? För vilket svar vill du ha? Det ärliga? Eller mitt pokerface? Vet jag ens själv svaret på frågan? En så enkel fråga. Med så svårt svar. 

Att förklara hur det är att hållas vid liv av en maskin. Att lita på att maskinparken fungerar. Att känna hur andetag efter andetag trycks in i mina lungor. Samtidigt som en inte orkar andas. Att vara fast i en kropp. Som tappar funktion efter funktion. Att endast kunna röra ögonen. Att vara så slut att alla muskler bara säger NEJ. Att ligga som förlamad och inte kunna förmedla sig.  Smärtan som strålar  i hela kroppen. 

Ska det vara såhär? Var det såhär det skulle bli? Att kämpa för varje andetag. Både fysiskt men även mot vården. Det sägs att andningen nu fungerar. Men ändå händer det flera gånger om dagen. Att det blir stopp. Jag får ingen luft. Jag försvinner. Sånt som inte har direkt med andningen att göra vågar det inte göra något åt. Trachen skrämmer. Och jag blir nekad. 

Lite smink. Ett leende. Uppspärrade ögon. Ett pokerface. Det går att lura vem som helst att det är bra nu. Det var ju så det skulle vara. Eller?

Det har gått över ett halvår. Egentligen snart ett år. Sen det började. Sen fredagen. Första maj. När jag tappade andningen. Alldeles för mycket på en gång. Det borde vara bra nu. Eller? Nej. Jag vet inte. Det finns en fråga. Som är så enkel. Men ändå så svår. Hur mår du? Nej, jag vet inte.