Fragrances SWATCH

Spännande är det nästan jämnt. Idag skulle Swatch få springa av sig innan assintervju för att ha de rätta förutsättningarna. Gick förbi ett ställe jag sneglat mot många gånger och eftersom jag (för en gångsskull) var i god tid kunde jag släppa honom där. Jag tänkte köra med en bit, annars fvill han liksom inte springa, Det gick bra, kändes inte så lerigt. Tills jag satt fast. Bomstopp. Testade putta framåt, gick inte. Testade bakåt, inte det heller. Swatch försökte med att gräva loss, inte en toppenidé kanske. Bara att ringa dit min pappa som fick lyfta loss permon ur skiten. Satt bara fast i typ 45 min. Loss kom jag i alla och i tid till intervjun. Dock "liiite" mer skitig än tänkt... Men Swatch hade i alla fall fått springa av sig. 

 

Samtidigt blir jag irriterad. Irriterad på att jag inte kan gå med min hund ut på den där åkern som passar honom så perfekt. Eller egentligen mest irriterad på alla som undrar varför jag chansade, varför jag inte förstod att jag skulle fastna. Man kan inte alltid hålla sig till asfalten. Visst jag kan få någon annan att gå med Swatch ut så han får springa där men jag vill också. Jag vill vara med, vara med om den lyckan, Vara med om de där glittrande ögonen som nästan undrar om han kommit till paradiset eller något. Ja ibland tar det stopp, jag fastnar men ibland går det faktiskt. Man måste chansa ibland. Så jag tänker fortsätta chansa, det här var inte sista gången jag fastnade. 

 

Under intervjun visade han sig från allra bästa sida. Så fort jag stod stilla mer än några sekunder låg han bredvid mig, totalt avslappnad. Att inte hälsa på de som kom och gick var idag inga som helst problem för den socialahunden. Förvånad men riktig glad över hur bra det gick, Nu tar vi fredag och bara är. Det behöver vi båda.